Search

Semesterfynd och skrivprojekt



När man befinner sig på annan ort kan man passa på att gå på loppis. Tillfälliga vägloppisar brukar tyvärr vara som bakluckeloppisar – mest skräp som folk har hittat i något förråd. Solblekta plastleksaker, barnkläder, drivor av fula blomkrukor och porslinstomtar. Inte mycket att hämta där. Men de fasta loppisarna i mindre städer kan utgöra rena guldgruvorna!

I den första loppis vi stannade vid under årets semester hittade jag ett undangömt, eller undanglömt, svenskt-latinskt lexikon från 1832! Däri kan jag nu (ytterst försiktigt) slå upp trevliga ord som: Littera [bokstaf, ord], Meditor [begrunda] och Conservo [bibehålla]. Jag tänker mig att detta är en bok jag kommer att få mycket stor användning för. Ty handen på hjärtat – hur många gånger har du inte suttit och grubblat över ett latinskt ord?


Ett annat fynd jag gjorde var en sliten och välanvänd almanacka från 1932, dvs exakt hundra år efter att det latinska lexikonet trycktes i Orebroæ (latin för Örebro gissar jag). Almanackan är fullskriven av små anteckningar ur 30-talets vardag. Där står att läsa om väder, odlingar, sjukdomar, torgdagar, mm. Till min stora glädje har almanackans ägare dessutom varit lite personlig i sitt skrivande, vilket inte är så vanligt. Bland annat står det under maj månad: ”Sköna maj välkommen till vår bygd igen! 1 maj, Idag har jag ätit mört o potatis. De första 12 fiskarna för årets mete.”

Jag har en liten faiblesse för gamla almanackor. Jag letar periodvis efter dem på loppis, gärna de med mycket anteckningar i. Det är som att få en inblick i en annan människas liv, någon jag inte känner och inte vet namnet på. Det är djupt inspirerande!


Faktum är att just denna almanacka var så inspirerande att den fick mig att börja skriva på en ny text. Det var en kort (och tills vidare hemlig) fras bland alla anteckningarna som liksom öppnade sig, så som bara ord kan göra ibland.

Man måste ta vara på sådana tillfällen!