Search

Om oss amatörer


Omläsning av böcker gör människan gott. Idag läser jag valda delar ur Owe Wikströms bok Långsamhetens lov (2001). Mitt ex av boken är numera utan omslag – en av få böcker jag till slut blev tvungen att göra våld på. Det av Natur och kultur valda omslaget visade en affärsman med uppknuten slips, sittande på kanten av en stadsdamm vikandes pappersbåtar. Varje gång jag tog fram boken störde jag mig på det där omslaget. Det var som om bilden talade direkt mot vad jag trodde mig förstå att Wikström i själva verket försökte säga. Bilden gav känslan av en platt och ytlig självhjälpsbok för den upptagne affärsmannen, medan Wikström talar om långsamhet, andlighet, vikten av att inte följa med sin tid, Bröderna Karamazov och om att upptäcka gamla böcker på nytt.


Jag befriade en dag boken från det provocerande omslaget och idag får den brandgula pärmen, utan bild, vara omslag nog. Skönt var det! Jag tror till och med att boken blev lite bättre.


Wikström skriver i boken om ”Förpliktelsen att förbli amatör”. Ordet amatör betyder ’älskare av något’ och ’icke yrkesmässig utövare av en verksamhet’ (Våra ord). Ordet är en bildning av det latinska amator vilket betyder ’älskare’. Wikström menar att det är amatören som har förmågan att testa nya vägar, ifrågasätta och spränga ramarna. Detta till skillnad från den högt utbildade experten som lätt hämmas av rigida normer, stängda gränser mellan fakulteter, yrkesprestige, mm. Specialisten må vara bra att ha, men det är många gånger amatören som vågar och kan förmå att se helheten ur ett nytt och oväntat perspektiv, obunden av låsta ämnesområden och annat akademiskt fängsel.


Jag tänker att de flesta kända författare är och var just amatörer, i alla fall till en början. Och hur skulle de kunnat vara något annat? Vare sig Fjodor Dostojevskij eller Selma Lagerlöf var utbildade författare. Dostojevskij var löjtnant i ryska armén och Lagerlöf var lärare. De hade inte läst någon kurs i creative writing, ej heller hade de gått i någon författarskola. Nej, de gjorde det de älskade – skrev. Och till slut, efter många försök, erkändes de som författare.


Ordet amatör är starkt värdeladdat och används som bekant oftast i nedsättande sammanhang, när något inte blir gjort så som det förväntades göras. Men då ska vi också minnas att enbart amatörer fick ställa upp och tävla i OS ända fram till 1980-talet. Det säger alltså egentligen inget om kvalitén på utövandet (till och med Charles Darwin var amatör). Inom konsten kan man dock åtnjuta viss status som amatör, men då heter det autodidakt, vilket ju låter tjusigare än amatör även om det till viss del är samma sak.


Jag inser att jag själv är något av en amatör på flera av de områden jag idag verkar i, åtminstone om jag ser till kärleken till ämnet och noll utbildning i detsamma. Jag har ingen högskoleutbildning i bagaget, inte ett ynka poäng. Mina kompetenser grundar sig i mångårig övning och levt liv. Och därmed tycks jag sälla mig till amatörerna, åtminstone när det gäller mitt skrivande (eller upphör amatörskapet i den stund förlagsavtalet är påskrivet, jag vet inte?).

Jag har hur som helst ingenting emot att vara amatör - jag är i gott sällskap av både Selma Lagerlöf och Fjodor Dostojevskij.