Search

Om boklager och levande karaktärer

Min ateljé har fått ett boklager! Lagerhyllan jag köpte in för någon månad sedan har nu fyllts upp av Langes boktitlar, och fler lär det bli. Det ser fint ut! Samtidigt läser jag ett första manus för att senare kunna ge ett utlåtande. Två små stapplande steg in i bokbranschen. Jag märker att jag just nu ställer om, och fastän det inte är direkt stressigt är det ändå mycket som rör sig i huvudet just nu då verksamheten breddas.

Under tiden jag stapplar in i bokbranschen arbetar jag med illustrationer till ett omfattande projekt inom Västra Götalandsregionen; Vi-projektet. Projektet riktar sig till unga vuxna utan utbildning eller anställning samt till handläggare, skolor, kommuner, mm. Och för att kunna illustrera situationer, möten, kurser, osv. på ett bra och levande sätt har jag skapat åtta fiktiva karaktärer som nu får figurera och mötas i bilderna. Det är nästan som att skriva en bok fast i bild.

Det är lika märkligt varje gång ens skapade karaktärer börjar leva. Ni som själva skriver vet nog vad jag talar om. Som exempel hade jag skapat en ung kvinna vid namn Milla. Hon saknar egentlig sysselsättning och hon tillbringar mycket tid ensam i sitt hem. När jag och projektansvarig vid ett tillfälle diskuterade illustrationerna, föreslog hon att Milla kanske skulle kunna vara mer intresserad av sitt utseende, dvs naglar, make-up, osv. som ett resultat av all ensamtid i sitt hem. Jag funderade på detta men insåg snart att det skulle vara omöjligt. Milla som person var redan skapad och hade väldigt snabbt etablerat sig som en ung kvinna som inte var så noga med sitt utseende, i alla fall inte på det viset. Det kändes då närmast som ett övergrepp att tvinga på henne långa naglar, make-up eller lösögonfransar.

Det är intressant – man kan ju tro att jag som hade skapat henne också hade all makt att göra om henne om jag ville det. Men så enkelt är det inte. Karaktärer börjar plötsligt leva och som skapare får man snällt följa med i vad de tar sig för. Och det här är en del av mitt arbete som jag verkligen älskar! Att jag förlorar kontrollen över de karaktärer jag skapat är inte bara fascinerande, det betyder också att jag lyckats skapa något helgjutet och levande. Hade det varit en platt, ytlig figur hade jag troligtvis kunnat göra vad jag ville – förändra hennes utseende, byta namn på henne, osv. Men då karaktären är grundad och genomtänkt blir hon en närmast levande person. Jag tänker att hon ju ”hade kunnat leva”. Och det är ju precis detta vi ofta strävar efter då vi skriver, eller för den delen illustrerar – att skapa en illusion av ett skede ”som om det hade hänt”. Mina karaktärer tycks i mina bilder agera ”som om de levde”, i alla fall för mig.