Search

Om att vandra utan att få svar





Då jag för ett antal år sedan blev sjukskriven passade jag på att lyssna in mig på Leonard Cohen. Det var i själva verket det enda jag orkade lyssna på. Min vana trogen ville jag göra det här ordentligt och från början. Så jag beställde hem Cohens två första plattor och började på första låten Suzanne. Jag var snart fast och kunde övergå till platta nummer två. När jag kände mig rejält inlyssnad på dessa båda plattor beställde jag hans tredje, och så vidare. På så vis vandrade jag plattorna fram i tiden ända tills jag nådde till hans sista You want it darker som kom ut 2016. Jag hann precis beställa den och lyssna på den en vecka innan han dog. Det kändes ändå fint att jag var i fas då.


Nu gör jag en liknade resa tillsammans med Patti Smith. Allt började med att jag läste hennes bok Just kids samt en bok om hennes första platta Horses (Philip Shaw, Lindelöws 331/3-serie, 2016). Samtidigt lyssnade jag naturligtvis på själva plattan från 1975. Detta blev starten för en ny vandring bland skivor och böcker. Och jag har varit lika noggrann som förra gången – plattorna inköps och lyssnas på i kronologisk ordning. Fattas bara annat!


Det finns nästan inget bättre än att ge sig in i en annan människas musikaliska och/eller litterära värld. Jag har gjort det med Dostojevskij, Kafka, Modiano, med flera. Och vad gäller Cohen och Smith är det så lyxigt att båda två har ägnat sig åt något vi kan kalla litterär musik. De är i grunden poeter som skriver musik och ger ut plattor. Pattis Smith skriver dessutom numera böcker, så vem kunde vara lämpligare att vandra med?


Jag tror att man ska ha några sådana här personer i livet att vandra med, som ger inspiration och djup åt både tillvaron och skapandet. Det är mycket vanskligt att följa den som säger sig ha svaret, men jag tror det är sunt att följa den som ställer frågan.


Varken Leonard Cohen eller Patti Smith har någonsin sagt sig ha svaret.