Search

En telefontråd att ha i minnet



En av utmaningarna med att skriva är att hitta balansen mellan att ge läsaren tillräckligt med information för att hen ska kunna hänga med, och samtidigt inte ge för mycket information så att läsaren ledsnar. Hur gör man? I mitt eget skrivande försöker jag att skala bort så mycket som möjligt i texten, för att hitta gränsen mellan det begripliga och det obegripliga. Och sedan ta ett steg tillbaka till det begripliga. Av det som blir kvar vill jag helst att varje ord har ett värde för texten.


Jag minns en gammal kollega till mig som på den tiden hade börjat intressera sig för skrivandet. Ungefär vid den här tiden hade jag själv började leka med orden, varför det han berättade blev intressant även för mig och mitt eget skapande.

Han berättade att han en kväll hade spelat Pictionary (ett spel där man ska rita och gissa) med några vänner och fått ordet ”Telefontråd” på lappen. Han hade ritat vad han själv tyckte såg ut som en telefontråd mellan två stolpar. Men ingen kunde se vad det var. Då kom han på att rita dit några fåglar sittande på tråden och vips kom svaret från en av hans vänner.


Han sa att han då tänkte att det måste vara just detta man eftersträvar i sitt skrivande – fåglarna på tråden! Den där lilla detaljen som berättar allt! Jag tyckte att det lät vettigt och det är något jag tagit med mig i mitt eget skrivande. Vad är det minsta jag behöver berätta för att läsaren ändå ska se och känna hela miljön? Hur målar jag upp ett levande landskap utan att bli långrandig och utan att skriva läsaren på näsan?


Man kan pröva – testa att skriva en kort text om en sommarmorgon utan att en enda gång använda orden ”sommar” eller ”morgon”. Försök att skriva texten så kort som möjligt – helst bara en mening. Begränsningen är kreativitetens moder! Eller skriv en längre text och rensa sedan bort allt som inte behövs för att läsaren ska förstå att det handlar om just en sommarmorgon. Går det att uttrycka i enbart en fras, enbart ett ord? Det är till stor hjälp att ha med sig de där fåglarna på telefontråden. Vilket, eller vilka ord ska jag använda som förklarar hela scenen? Hur gör jag telefontråden till en telefontråd?


Ett fint exempel hittar jag i Carl Henrik Svenstedts bok I provinsens ljus. Han skriver angående glesbygdens dåtida längtan till storstaden: ”Stenkolsrök och larm, trängsel, människors kroppar. Mörka kaféer där tidningarna lästs av många händer. Tidiga morgnar där de första samtalen singlar som mynt ner i gårdarnas brunnar.” (Ordfront, 1984)