Search

Because I'm worth it!



Ibland måste man göra saker enbart för sin egen skull. Ni vet – sån’t där feel good: läsa lokalhistoria (skriven av någon präst på 50-talet), sortera frimärkssamlingen från uppväxtåren, försöka att bygga en hamnkran i Lego, osv. Sådana bra saker. (Ok, man kan åka på spaweekend också.) Jag tänker att det oftast inte spelar så stor roll vad man gör, bara det inte ska leda till något bestämt mål.

Vår tids målfixering står mig ibland upp i halsen – visst är det bra att ha mål här i livet men tillvaron är väl större än så? Det är som om vi alla vore elitfriidrottare med OS i sikte; ”Hitta dina styrkor, sätt upp delmål, fokusera…” Själv försöker jag att hålla allt jag gör öppet för det som kan hända och dyka upp på vägen. Det är ingen idé att planera för mycket – ingenting blir som man tänkt sig i alla fall.


Men att göra saker utan att ha ett färdigt mål tror jag är bra, eller mer än bra – det är viktigt! Man tappar så lätt bort sig. Emellanåt måste jag skapa bilder i ateljén helt utan syfte. Tecknandet kan lätt bli en tråkig syssla om allt man gör ska presenteras och publiceras. Den fria konsten ägnar jag mig åt, inte så mycket för att ställa ut som för att hålla balansen i tillvaron. Inte tippa över.

Det är skönt att då och då måla av ett tunt strå av mossa som jag plockat i skogen och ge fullständigt tusan i om någon alls kommer att uppskatta min målning. Det är inte viktigt, den kan få finnas för sin egen skull. Och likadant är det med texter. Vissa saker ska stanna i byrålådan (numera i hårddisken), där de hör hemma. De är inte skrivna för någon annan än mig.


Just nu skriver jag på ett slags släktkrönika med inslag av lokalhistoria. Den ska aldrig ges ut. Den kommer att läsas av få. Jag skriver den för min egen och mina närmstas skull. Samt för dem som är döda och inte finns längre. Främst skriver jag för att skriva något utan mål. Möjligen har jag som mål att den ska bli klar, men inte ens det känns särskilt viktigt. Ty när är någonting klart egentligen?


Mitt skrivtips denna vecka får därför bli: skriv någonting onyttigt helt utan mål, som om du inte alls ville ge ut en bok. Ställ den dramaturgiska kurvan uppochner och se vad som händer. Gör dig fri!



15 views0 comments