Search

Att läsa snabbt och långsamt


Jag minns att vi i skolan av någon anledning skulle lära oss att ”snabbläsa” böcker. Det gick ut på att blicken på boksidan skulle börja en bit i in texten och snabbt hoppa ner till nästa rad innan ögat nådde ut i högermarginalen. Tanken var att hjärnan då skulle fylla i orden längst ut mot marginalerna, orden som ögonen inte direkt såg. Detta skulle vi öva på! Jag tyckte det var urbota dumt då och jag tycker fortfarande det är en urbota dum idé! Jag minns att jag försökte att läsa enligt metoden, snabbt gick det visserligen men jag förstod inte ett ord av vad jag läste.

Grejen är att jag gillar att läsa ut orden! Det är nästan så att jag högläser för mig själv. Jag vill känna på orden, inte bara förstå handlingen! Jag har över huvud taget aldrig förstått vitsen med att läsa snabbt. Men det kan naturligtvis också ha att göra med ett visst personlighetsdrag...


Just nu tänker jag mycket på att läsa och hur många olika sätt det finns att läsa på. Sedan jag och min syster startade vår bokpodd Mellan mörker och ljus har jag upptäckt ett trevligt djupläsande jag sällan ägnat mig åt tidigare. Vetskapen om att jag ska prata om boken jag läser, i nästa avsnitt, påverkar läsandet och jag upptäcker saker i texten jag troligen inte hade noterat annars. Tydligast märks detta kanske då jag läser om en roman som jag en gång redan läst.

Vid omläsning inser jag oftast att det fanns mer att upptäcka i den bok jag trodde jag redan hade koll på. Ibland upptäcker jag dock att den där boken jag en gång tyckte var så bra, inte längre är fullt så bra som jag tyckte då.


Ett annat sätt att läsa är då jag idag som lektör läser ett manus för Lange Forlag. Och det läsandet påverkas i sin tur av vilket skede manuset just då befinner sig i. Det är naturligtvis stor skillnad på att läsa för att få ett första intryck och att läsa för att sedan skriva ett omdöme. Som lektör läser jag främst för att hitta potentialerna i texten, men också bristerna och luckorna. Mitt läsande handlar ju då främst om att vi ska försöka att få manuset att lyfta och att bli bättre. Det är ett något mer tekniskt läsande.


En annan nyupptäckt art av läsandet är återläsandet av lyrik - att läsa en dikt så som man lyssnar på en bra låt. Det kräver så klart välskriven lyrik, men precis som jag kan få lust att lyssna på en favoritlåt av Leonard Cohen kan jag idag få lust att läsa en dikt av Bo Setterlind, trots att jag redan vet vad där står och vad dikten innehåller.

Det är som att resa bort och komma hem på samma gång!