Search

Att bygga en koja

Jag har byggt en koja. Att bygga kojor är något jag inte gjort sedan barnen var små och de är vuxna nu, yngste sonen fyllde nyss arton. Kojan är alltså inte ämnad för lek. Trots att den blev ganska mysig är den enbart byggd för att användas i arbetet, ty jag ska nu börja läsa in ljudböcker.

Det är först när man sitter med mikrofonen påslagen och med hörlurarna på huvudet man inser hur mycket allting faktiskt låter. Jag har nyligen läst in min första bok – min egen barnbok Pensionat Solvändan, utgiven här på Lange Forlag. Jag insåg då snabbt att minsta rörelse togs upp av mikrofonen. Om jag så bara råkade röra handen över byxan skapade det ett frasande ljud jag inte ville ha med i ljudfilen. Att ändra sittställning skapade även det oönskade ljud, för att inte tala om all hantering av papper som kan ge förvånande mycket ljud ifrån sig.

Hösten 2020 debuterade jag med ovan nämnda bok på Lange Forlag och sedan dess har allt utvecklat sig till att jag idag är en del av förlagets team. Att läsa in ljudböcker är en av de uppdrag jag kommer att göra för förlaget, men även att ansvara för ett mindre boklager för svensk distribution, illustrera böcker, mm. En annan uppgift är att blogga här på Lange Times.

Åter till min koja – då jag läste in min egen bok satt jag under mitt, med filtar insvepta, arbetsbord i ateljén. Det hela gav ett fint och varmt ljud helt utan eko, men jag insåg snabbt att ett skyddsombud hade haft ett och annat att säga om arbetsställningen. Jag kan inte sitta nedhukad under ett bord och läsa in en hel roman. Därför byggde jag mig i stället en koja.

Nu testar jag ljudet i mitt bygge. Det är en träställning som jag förankrar i en lagerhylla och som jag kan hänga filtar och lakan över efter behov. Kojan rymmer min lilla fåtölj och en mindre hurts på hjul varpå jag kan placera mikrofon och en vattenflaska. Jag sitter bekvämt och ljudet verkar bli bra., dvs. så länge jag sitter still, inte rör vid byxan, inte tar i något papper, osv.

När ljudet väl är ok återstår själva inläsningen, vilket är en sak för sig. Man får inte smacka eller vara torr i munnen! Och jag är mån om att en bok ska läsas in med inlevelse, men utan att för den skull låta som radioteater. Upplevelsen ska vara läsarens, inte min. Som tur är kan man pausa i inspelningen, hoppa tillbaka i manuset och börja om. Ty man stakar sig på orden, melodin blir konstig eller onaturlig och man tvingas plötsligt att svälja eller rentav andas. Vissa stycken måste jag läsa för mig själv om och om igen för att hitta rätt rytm och melodi innan jag kan spela in.

Hur det går med inspelningen av ljudböckerna kommer jag att återkomma till här på bloggen, men jag kommer även att skriva om mina andra uppdrag för Lange Forlag. Du är välkommen att följa mig på min väg in bland böcker, illustrationer och annat roligt och som kan kännas angeläget att skriva om.

Hej så länge!

Mattias


19 views0 comments