Search

Ack, tvivel!




”Finns det någon säker metod för en författare att ta reda om vad han skrivit äger ett värde? Var och en försöker. Ingen jag känner har lyckats. Missmod, självtvivel hör till yrket.”


Så skriver Olof Lagercrantz i sin lilla, men ändå så stora, bok Om konsten att läsa och skriva. Hur kan jag veta att det jag skriver är bra? Det kan jag inte veta. Ingen vet. Varje år utnämns visserligen nya böcker till moderna klassiker, men tiden är en hård domare och endast framtiden vet vilka böcker som ska överleva bland glömskans bokhyllor. Få äro de utvalda.


Lagercrantz ger dock tips för att testa textens kvalitet, eller det är egentligen den engelske diktaren Samuel Butler som råder:

”Fråga dig, hur det du skrivit kommer att te sig om hundra år.”

”Läs högt för dig själv, tydligt och långsamt. Då avslöjar texten sina brister.”

Råd Nr.1 är svårt att tillämpa tycker jag, men råd Nr.2 fungerar utmärkt!


Att läsa min text långsamt som om jag högläste för någon, är något jag alltid gör. Om och om igen. Något i texten kan då plötsligt kännas fel, jag ändrar och läser igen, ytterligare något känns bökigt eller orytmiskt. Ny strykning, ny formulering, osv. Främst då jag skriver dialoger är metoden oumbärlig för att känna hur, eller om, dialogen flyter. Den måste kännas äkta och trovärdig.


Men inte ger detta något som helst svar på om den färdiga texten har ett värde. Det är tvärtom ett ämne som gjort för att tvivla på. Om du någon gång känner ett sug efter ett riktigt ordentligt tvivel, är mitt råd: Börja skriva, fundera sedan på om det du gör är meningsfullt.

Och där är tvivlet i gång!


Men som Tage Danielsson sa: ”Utan tvivel är man inte klok!”